När Jan Stenbeck skulle utmana i Americas Cup valde han att starta en egen klubb, istället för att gå med de givna, tex KSSS.

Klubben han startade heter GSYS (Gamla Stans Yacht Sällskap) och huserade på Kinneviks huvudkontor som ligger i Gamla Stan i huvudstaden.

Ja det är inte alla som startar en ny klubb för att tävla i två utmaningar. Det gjorde Stenbeck. Han hann avlida innan första tävlingen startade 2003. Påföljande Americas Cup gjordes nytt försök att utmana. Teamet hade bra resultat i utmanarserien men nådde inte hela vägen till final.

Klubben lever dock vidare. Mycket tack vare satsningen på J80 som gjorde det möjligt att erbjuda medlemmar att låna båt för ett team, eller hänga med på en båt. 6st J80 har klubben skaffat som ligger på Beckholmen mitt i Stockholm alldeles vid Gröna Lund. Man seglar nästan över Wasas forna vrak.

Tisdags- och onsdagskvällar är det träningsseglingar. Urban Sails. Efter jobbet cyklar ett gäng seglare, en del med kostym, andra i kjol eller Lycra. En salig blandning av människor, ung som gammal och en ovanligt stor skara kvinnor jämfört med andra seglarevent. Detta har bidragit till att klubben ökat sitt medlemstal från 30 tal till över det tiofaldiga!

Teamracing
Det här är ett internationellt tävlingsformat, spännande värre! Var start brukar ha två team där ett team har två båtar, dvs 4 båtar startar samtidigt. Seglingen är lite bakvänd. Det viktiga är inte att komma först över mållinjen. Ingen av de två i ens team får komma sist! Då förlorar man. Det gäller att ha koll på det andra teamet, ligger man tex 2a & 4a i sitt team kan 2an fokusera på att putta bort 3an så att ens kompisar kan tuffa förbi för att undvika jumboplatsen. Förutsatt att 2an inte själv blir sist!

Enklare kan de väl inte bli! Jo, är man van att börja dra i skoten när man ser en Vega på fjärden är det enkelt, och det här ganska många snäpp till. Här är några:

1. Starten. Redan innan starten börjar det, då gäller det framförallt att inte hamna i läge där motståndaren kan trycka upp en över linjen innan skott till tjuvstart, eller tvinga en att slå och gippa för att ta ny sats. En del startar i skydd mot land för att säkra upp att vara fri, så ingen trycker sig emellan. Med en bra start är man extra fri att agera för att trycka tillbaka motståndarlaget och hjälpa sin andra hälft. Eftersom banorna är extremt korta betyder starten extra mycket på seglad tid, och det blir många starter. Sist hade vi dryga tjugotal på en förmiddag. Lärorikt är ordet.
2. Speed. GSYS J80 är inte som nya, men rätt lika. Man får gilla läget. I regel kör två på focken, en styr! Och ibland en på storskotet, eller ledvagnen. Så ingen materialsport i detta läge, utan hantering och trim! Det är avgörande för farten, de duktiga ser man gör små roderutslag, jobbar med ledvagnen, focken sitter som en smäck i slagen. Och kan man tycka är nördigt; gubbarna pendlar över all sin vikt efter slaget för att få extra skjuts när båten trycks upp. En del räknar ned när det ska ske för det måste göras synkat för effekt.
3. Regelkunskap. Wow vilken resa att göra för ha koll på reglerna i teamracing. Ibland kan man längta till att vara Vegan på fjärden. Man tror att det är lugnt, så kommer en rackare o muckar. Det är en del av livet. Här! Styrbord måste sitta som en smäck, men det kan hända att man blir blockerad i kolan när man möter en båt, då får man höra det. Jag lovar. Inte minst från domaren på banan. Röd flagg pekar mot syndaren som får göra en 360°. Så har man biktat sig. Några båtlängder efter. På igen! Plats för märke är lite bökigare. Man ska ha överlapp, här är det inom två båtlängder från bojen. Så kan den brytas genom att man girar för att komma ur överlappen. Enkelt va! Då är det bra att ha en domarbåt som kan avgöra. För det blir inga protestförhandlingar efteråt. Det är här och nu! Din egna protestflagga kan vissna snabbare än man anar. Man kan inte bråka på olika ben, det är bara på den sträcka man seglar. Fair. Sen finns det en hake på GSYS, att smälla kostar om det blir skador, självrisken åker inte bara den felande på utan delas med den man smäller med för att undvika kontakt och skador. Så devisen att man ska påvisa skador för att få rätt väger lätt här. Båtarna är inte helt i mint condition, men tåliga och robusta.
4. Taktik. Om man är van att köra fullt för att komma först får man inga applåder vid målgången om ens kompis kommer sist! Går man bra gäller det att titta bakåt! Det är inte det första man lär sig på tävlingar annars. Det gäller ju att bevaka motståndarlaget, och att hjälpa sin teamkompis. Om man ligger före ska man vänta, tex med fladdrande segel mot kryssmärket, eller tvärskotat på platten. För en oinitierad kan det se ut som på Monte Pytons start för löpare med spatiala handikapp; alla springer åt olika håll. Den som ligger sist har svårt att agera. Ett generellt ticks är att gå upp mot kryssmärket för BB, och i rätt tid skära över motståndarna med ”lien” på styrbord bog som tvingar motståndarna att slå eller ducka. Lättare sagt än gjort med timing på den. Motståndarna ser ju det och sitter inte bara i båten. Det är svårt att teckna till sin kompis om man är långt ifrån. Radio eller telefon går bort.
5. Slagdueller kan se helt galna ut. Det kostar på att sköta focken med alla slag där focken bara ska sitta, pang! Eller inte, man fejkar slag och hoppas vinna på det, men då ska besättningen veta. Ett tips: skrik inte, då kan andra laget höra vad man planerar. Indianer smyger tyst i mokasiner ni vet, när de ska anfalla. Sist vurpade en rorsman i plurret, allt kan hända! Om man har SB kan eller är lovartsbåt kan man driva iväg sin motståndare far away om det lönar sig. Under tiden kan ens kompis få utrymme att komma förbi. Det gäller att inte tappa sitt eget försprång bara, när man ska tillbaka och runda.

Så vad är viktigast?
Starterna och taktiken är viktiga för att få handlingsutrymme. Regelverket gäller att kunna, om inte kan man antingen få straff eller att man darrar på manschetten när nån hojtar om regel 18.2 eller annan paragraf. Till och med domaren hade svårt att svara på en fråga efter en träningskväll, trots extremt hög kunskapsnivå och då det fanns tid. På banan finns inte den tiden. Rorsman har stor nytta av andras stöd och information av de övriga ombord, särskilt den som är närmast, oftast den som är taktikern.

Eftersom protester görs upp på banan kan det bli heta diskussioner på vattnet. I hopp om att någon ska lyckas få rätt, det kan vara lönlös kamp. Det är ju trots allt en lek!

På årets GSYS KM var det 7 lag, dvs 14 besättningar på 6 båtar. På över tjugo starter blev det mycket bussande med en tender för att skifta besättningar vid banan för att få ihop logistiken. Domaren Johan Qviberg fick ligga i och peka med röda flaggan som en trafikpolis från förr.

Hur gick det då. Ja var vi kom talar vi inte om, men desto hellre om Peter Bergman som vann med sin lagkompis och som skeppades av sonen Lukas. Så stolt far kunde sträcka på sig av två skäl, dels brilliant segling och dels rörande samspel med sin son. Inte ett öga torrt! Särskilt bejublat eftersom Peter är en eldsjäl på träningskvällarna för att de ska utvecklas och leva vidare. Det hänger förstås på flera som bidrar stort; bojar ska i och upp, båtarna skötas och följebåtarna köras osv. Vi tackar!

Nu får Peter och Lukas möta internationella utmanare som bjuds in till International Teamrace Regatta på GSYS i maj 2020.

Det här är som en modern form av båtliv i ”shared economy” andan. Man delar på kostnaden, bidrar med en hjälpande hand vid torr- och sjösättning.
Antalet cyklar vid KM speglar ytterligare den nya tiden vi måste leva efter för att minska på isavsmältning, väderfenomen på en allt varmare glob. Den vi har att förvalta och lämna över till våra efterkommande.

Johan